Näst sista dagen... Eller: hjälp - jag måste tömma fånen!!

Idag gör jag min näst sista dag på jobbet. Känns både märkligt och rätt så skönt. Mest skönt - jag ser verkligen fram emot att börja på nya jobbet! En sak som känns märklig är att jag måste tömma telefonen på alla mina bilder eftersom jag lämnar tillbaka den till jobbet. Iiiiiiihhh - jag måste tömma min fån på bilder!!! Inte för att jag använder mig särskilt mycket av mina bilder i telefonen. Men jag gillar att de finns där. Utifall att. Om jag vill visa någon bilder på huset. Eller på mina barn (fast när jag skulle visa bilder på mina barn i förra veckan så insåg jag att jag mest har bilder på allt annat än mina barn...). Kanske dags att tänka om.

Jag hittade t ex bilder på två nästan likadana klänningar. Den övre, med svarta kantband, är till snultran som jag ännu inte bloggat om. Den syddes för ett bra tag sedan nu och har redan kommit till användning. Anledningen till att jag sydde den var att snultran blev så avundsjuk när jag sydde den här bodyn... Hon blir väldigt lätt avundsjuk om jag säger att jag syr till någon annan och hon vill gärna ha likadana leggings som jag syr till mig. Jag som inte är så mycket för syskonmatchning eller mamma-dotter-matchning får nog inse att vi inte kan komma undan det.

Klänningen med röda kantband och knäppning i raglanskärningen sydde jag som min del av ett byte med en jätteduktig hemmapysslare - pysselpralinen. Jag följer henne på Instagram och föll pladask när hon innan jul visade ett gäng skärbrädor hon tagit fram. Så jädrans fina att jag genast mailade henne för att höra om hon var intresserad av ett byte. Och jodå! Bilden är densamma som jag publicerade på Instagram och nu såhär ser den ganska dassig ut i jämförelse med snultrans klänning. Men det är som sagt bara filter!

Eftersom tyget är så pass mönstrat så valde jag att sy enkla klänningar utan krusiduller och jag är verkligen supernöjd. Klänningen till snultran blev tyvärr lite trång i halsringningen, men det löser sig med lite våld...

Prickigt!

Hmmm, nu var det ett tag sedan jag egentligen visade saker jag sytt. Det har sytts en del, framför allt till mig själv men också till barn. På Instagram lägger jag ibland upp mer snabba bilder eller detaljbilder på sånt som är på g. Kika gärna där om du är nyfiken. Jag vill dock poängtera att på Instagram samsas sybilder med bilder från min vardag.

Snultran har fått påfyllning i byrån med flera klänningar. Det är bara tajts som gäller (ni som har läst tidigare - JA, jag har kapitulerat inför faktum!) och då tycker jag det är finare med tunika/klänning än med tröja till. Ett par klänningar har jag redan visat. Just nu är jag i en svartvit period - jisses så mycket svartvita och grafiska tryck jag köpt på sistone. Det finns många planer för dessa tyger och snart kommer jag nog att skrida till verket. Men eftersom svartvitt kan bli lite trist till barn så gör jag mitt bästa för att införa lite färg. Som här där jag använta turkost till fickpåsarna. Det blir så mycket roligare på en gång!

Jag har beklagat mig innan, men nu på vintern så är det svårt att hinna ta de där fina bilderna i dagsljus. Jag tar ju dessutom nästan alla bilder uteslutande med mobilen numera (även om finkamera finns...) eftersom det går snabbt att lättbearbeta mobilbilder med hjälp av appar. Tyvärr så blir ju kvaliteten på bilderna därefter. Men jag har kommit fram till att om det ska bli något bloggat överhuvudtaget så får ni hålla till godo med ofrilagda mobilbilder.

En Pelle-tröja

Bytte till mig en bit av det här fina tyget av Brallan. Det är en ganska tunn bomullsjersey och passar därmed kanske bäst till ett sommarplagg. Var lite på sommarhumör i helgen och då klipptes denna tunika/klänning till.

Att jag sydde fel storlek i de förra klänningarna för att sedan inse att det inte blev så tokigt, gjorde att jag valde att sy samma storlek igen. Men utan sömsmån. Är det inte konstigt att man ibland fastnar i en storlek?! Jag har använt stl 86 till snultran hur länge som helst! Men eftersom stl 98 uppenbarligen funkar så är det kanske dags att lämna stl 86 bakom sig...

Som liten hade jag en turkos undulat som jag döpte till Pelle. Han var en rolig liten fågel med stora personliga egenskaper och vi hade honom i åtta år. Jag grät i flera dagar när han dog. Han föddes hemma hos en kollega till min mamma och jag minns så väl när vi var där och skulle välja vilken fågelunge vi ville ha. När Pelle, som då var en knubbig och dunig liten sak, tultade in i min raggsocka var valet givet! Så mitt hjärta bultar lite extra för detta tryck! Är lite orolig för att tunikan kommer bli nedfläckad i ett nafs bara. Tänk er sommar och bärmumsande i kombination med den här skapelsen - ajajaj...

Tack för pepp!

Tusen tack för peppande kommentarer på inlägget igår! Jag har en formsvacka och tycker att "alla andra syr så himla mycket fint medan jag bara åstadkommer samma gamla vanliga och inte ens det ser bra ut". Dumt. Men vid 34 års ålder har jag lärt känna mig själv så pass att jag vet att jag med största sannolikhet återhämtar syglädjen. Och fram till dess har jag väl kommit fram till att jag bloggar om andan faller på.

Ni har rätt i att bloggen blir som en sydagbok och att det faktiskt är rätt kul att titta tillbaka på det jag gjort under åren. Gjorde en sådan tillbakablick igårkväll och fick mig både ett och annat skratt. Ojojoj, så det såg ut i början. Och tänk vad jag under åren har höjt ribban för vad jag tycker är lyckat resultat... Så hård man är mot sig själv egentligen.

Jag har funderat lite på varför jag bloggar. Till en början var det för att dokumentera det jag sytt och för att "skaffa" andra vänner bland sybloggarna. Det var innan facebook-eran. Många av mina gamla sybloggfavoriter har tystnat sedan länge och jag saknar den tiden. Men under åren har jag även hittat nya sybloggar med nya fina syvänner bakom.

Sedan kom tiden då jag startade min enskilda firma. Bloggen blev ett sätt att visa upp sig och försöka "ragga" kunder. Tanken på att ta snygga bilder och mina egna krav på att redigera alla bilder tog över. Att sy och blogga var min flykt från vardagen, min bubbla. Från ett jobb och en tillvaro som jag kanske inte riktigt var helt nöjd med. Jag tänkte sömnad dygnet runt. Det hände inte så mycket i min firma. Men jag smidde planer på hur jag skulle utveckla den. Sen.

Efter en tid blev det inte så roligt längre. Att driva enskild firma var inte min grej. Att sedan jobba heltid, vara tvåbarnsförälder och fru och samtidigt försöka utveckla en affärsidé blev helt enkelt för mycket. Där och då blev bloggandet ett dåligt samvete. Något som jag inte riktigt hann med, men som jag kände att jag borde. Jag hade ju tagit ett första steg och startat en verksamhet. Men när skulle jag utveckla de tankarna?

Sedan bestämde vi oss för att flytta från Bohuslän som varit vår plats på jorden i ungefär åtta år. Vi köpte ett nytt hus i Floda och blev "förortsbor". Lite av magin med makrill som varumärke försvann. Jag ville satsa på mitt nya jobb och det har jag gjort med råge. Framför allt de senaste nio månaderna. Detta har gjort att jag det senaste året inte haft tid och ork att sy och följa andra sybloggar i samma utsträckning längre, jobb och familj har gått före. Jag tog ett beslut. Den enskilda firma ska avvecklas. Det är inte okej med mig att min avkoppling ska vara något som jag ska tjäna pengar på. När ska jag hitta tid till det liksom? Jag syr och säljer GÄRNA något enstaka plagg då och då. Det är jätteroligt att få frågan om jag vill sy något speciellt. Men jag vill inte tjäna mitt levebröd på det. Och någonstans där tappade jag bort syftet med bloggen. Varför bloggar jag egentligen nu?

Om jag ska fortsätta att blogga så är det nog dags för en förändring. Tycker jag fick bra tips av Anna bakom bloggen Annas alster (kika in hos henne, hon är en pärla!) att hon vill läsa mer än "här är en tröja jag sytt" typ. Och jag tror nog att jag har ett behov av att lägga till en dimension till bloggandet. Ska blogginläggen var mer personliga?! Lite mer vardag - blir det trist och jobbigt att läsa?

När jag ändå bloggar kan jag lika gärna visa en tunika som syddes till snultran idag. Tunika - eller klänning som vi säger här hemma om allt som har ärmar men inte är en tröja - är det som gäller just nu. Livet blir så mycket enklare på morgonen då! Och jag har snöat in på knäppning i raglanskärningen. Det blir en fin detalj - framför allt då jag allt som oftast kör ganska simpla modeller utan krusidull. Raglan är perfekt på växande barn tycker jag. Plagget får längre användningstid om man samtidigt gör ärmen med mudd. 

Kram till er allihop som lämnade kommentarer på mitt förra inlägg - det är vetskapen om att ni finns som gör att jag vill fortsätta blogga!! Och tro inte att det hänger på om ni kommenterar eller ej, det spelar ingen roll. Det är inte det viktiga i det stora hela...

Sprätta och sprätta igen.

Jag och min cp är inte riktigt sams för tillfället. Från att ha fungerat perfekt så vill sig ingenting. Jag skruvar och rattar. Byter tråd och material att kanta med. Jag svär och ja, bland är det nästan så jag gråter. Vad är det som gör att den trilskas nu!?

Idag har vi mestadels varit inomhus pga skitvädret. Mannen i mitt liv har dock varit så underbart snäll att jag fått ensamtid med maskinerna - pussar till honom! Den mesta tiden tillbringade jag dock som sagt med att sprätta usla kantband. Till sist gav jag upp att försöka få till lite rynk i nederkanten av tunikan. Det blev bra ändå!

För nästan ett år sedan sydde jag den här tunikan till snultran. Den har jag verkligen tyckt att hon är fin i, även om jag inte varit helt nöjd med hur kantbanden har hållt både form och färg efter massor av tvättar. Nu ville jag sy något liknande, men lite tuffare som passar hennes personlighet. Snultran blev nöjd - hon gillar och känner sig fin i klänning. Och efter alla sura miner bakom maskinerna så är jag väldigt nöjd!

Hur tänkte jag nu?

Det började med att jag var sugen på att sy något i landskapstyget. När tunikan var utklippt blev jag sugen på att sy fickor. Så då klippte jag ut fickhål. Sen insåg jag att det var hemskt dumt gjort. På ett så mönstrat tyg blir det både rörigt och osynligt med fickor. De syns knappt och blir på samma gång ett störande inslag. Dumt, dumt, dumt. Men när skadan redan var skedd så fick jag försöka göra det bästa av situationen. Inte det snyggaste jag sytt, men inte heller det fulaste...

Men varför?

Visade ju en tunika som var stor i modellen och som jag inte var helt nöjd med. Efter provning tycker jag fortfarande att den är lite väl bred och framför allt stor i ärmarna. Och så visar jag här en till i samma modell. Varför, kan man ju undra?

Jo, jag hade en tillklippt redan och sedan har jag som inställning att man alltid ska prova två gånger innan man dömer ut en modell. 

Den här gången gjorde jag mudden i ärmarna smalare och bara det gjorde saken bättre. Fortfarande lite för bred, men det funkar ändå nu på sommaren. Dessutom gillar jag färgkombon. Men jag tror inte det blir fler av denna modell.

Blä!

Ikväll var förmodligen en sån där kväll när man ska låta bli maskinerna. Inget blir som man tänkt sig och sprätten är ens bästa vän. Känns det igen?! Jag var inte så smart att jag la ifrån mig kvällens projekt. Nejdå, jag fortsatte. Min flit resulterade i en tunika i konstig over size modell med för stora ärmhål. Jag har sprättat och jag har svurit och nu orkar jag inte fixa mer. Blä!

Ser kanske ok ut på bild, men jag är skeptisk. Får prova den på innan jag dömer ut den helt och hållet...

Något nytt

Ikväll ska vi fira min mammas födelsedag. Kvällen till ära har jag sytt en ny klänning till snultran i mörkblå jersey med vita prickar. Inspiration till fickan har jag fått från sykompisen A med bloggen Brallan syr, men jag gjorde min ficka lite "bubblig". Nästa gång ska jag vara ännu mer noggrann och rynka ordentligt. Knäppning i raglanskärningen har jag sytt tidigare, men aldrig med bara en knapp (och resten ihopsydd) vad jag kan komma ihåg. Först hade jag tänkt att sy stickningar i raglanskärningen, men nu är jag väldigt nöjd med att jag lät bli. Tycker att fickan och den sneda knäppningen blir tydligare på det här sättet. Jag har tänkt använda grå pösbrallor i velour under, det är så fint till klänningar som inte är hellånga. Det tillhör ju knappast ovanligheten, men för mig känns det lite nytt med prickar och ficka.

Testar en retrotunika

Jag kände mig inspirerad att prova något nytt. Något som jag kan använda mina fina vintagetyger till utan att för den delen använda en massa tyg. Och valet föll på att sy en retroinspirerad omlottunika till snultran. Applikationen är en cirkel, om någon tycker att det är lite konstig form på bilden. Kanske inte det snyggaste jag sytt, men eftersom det är en test så ville jag inte använda mina favoritvintagetyger och lägga massor med tid på en snyggare applikation. På det stora hela är jag rätt nöjd. Till nästa gång ska jag sätta ena knytbandet lite längre ner i sidsömmen. Och den var banne mig inte lätt att fota på ett snyggt sätt :)

Mönster: 
Klassikern Sy till barnen, 62-98 cl av Gynther och Solberg, stl 1 år.

Material: 
Ett gammalt påslakan från min mormor, chambrey från Stoff och Stil.

Sämst: 
Att jag ville bli klar fort och därmed kanske inte sydde supernoggrant...

Bäst:
Att det är en modell som jag tror att jag kommer sy mer av, med några små förändringar av mönstret.

Favorittyg

Rött. Blått. Vitt. Behöver jag säga mer? Är så svag för dessa färger i kombination just nu. Så här kommer två plagg i ett av mina favorittyger - det blå fiskarmönstrade från Lilofant.

Håller som sagt på att bekanta mig med min CoverPro. Det går väl sådär. Min man var mäkta irriterad över hur jag tjurade bakom maskinen igårkväll. Jag bestämde mig för att sy en tunika till snultran i fiskartyget. I lördags träffade jag på tjejen bakom Willebus och hennes lilla tjej (som också är en heffaklump) hade en sådan söt tunika med kuvertöppning i det vita fiskartyget. Kände mig tvungen att härma lite - hoppas att det går bra?! Ändrade om mitt bodymönster till en a-formad tunika/klänning. Först krånglade kantbandet som jag sydde med trevik. Efter konsultation på Vi Sytokiga så löste det sig. Det är bara jag som ska lära mig att hålla mig längre ut på kanten av bandet så blir det nog bra framöver. Sedan var det dags att fålla. Och då blev vi osams igen. Måste fått hjärnsläpp som bestämde mig för avig täcksöm när mönstret på tröjan är som det är. Men jaja, ibland har man inte huvudet med sig helt enkelt. Det jag upplever som irriterande är att tyget skjuts framför pressarfoten så att det drar sig och blir ojämt.

När jag nu skulle blogga om tunikan till snultran, så kom jag på att jag inte visat den här tröjan som jag sytt till en återkommande kund. Storleken är ca 116. Knappar så att man slipper onödigt "tjafs" när man ska dra tröjan över huvudet.

Jo, ja, jag erkänner. Jag gillar det här tyget. Jag gör det. Väldigt mycket dessutom.

Bytet med Strumpetossa

Fick äntligen iväg min del av bytet med Strumpetossa för ett par dagar sedan. Eftersom hon var så übersnabb med att skicka det fina babynestet till mig så ville jag inte att det skulle dra ut för länge på tiden innan hon fick sin del av bytet. Lika bra att passa på innan skrutten vill komma ut till oss!

Strumpetossa önskade sig ett par brallor och en tunika till minsta dottern som drar 86/92 i storlek. Hon gav exempel på några modeller, tyger och färkombinationer som hon gillade och sedan fick jag göra något utifrån eget huvud - med uppmaning att roliga kombinationer och tuffa färger uppskattades. Kul!!

Ganska på en gång så visste jag vilka tyger jag skulle välja. Brallorna sydde jag först. Mest för att jag tänkte att om det skulle bli för mycket jul över dem så kunde jag byta strategi. Men jag tycker verkligen inte att de blev så juliga - är faktiskt så himla nöjd med brallorna att jag tror de är de snyggaste jag sytt någonsin! (Ojdå, det var inte speciellt mycket svensk blygsamhet över den kommentaren...) Min man tyckte också att brallorna var hellyckade och det är ett mycket gott betyg för att komma från honom ;) Velouren är från Skroten i Kinna och den svartvita mudden från Jofotex. Mönstret till pösbrallorna är från Tygterrier, men fickorna har jag ritat på frihand.

Till brallorna skulle det alltså vara en klänning/tunika. Jag tog mitt vanliga a-linjemönster (det har ni sett så många gånger så jag visar inte helbild) med raglanärm och gjorde en knäppning i ena ärmen, mest för dekoration. Apinterlocken kommer från Mjuka tyger. Med svarta kantband och muddar i interlock blev klänningen lite tuffare. Pricken över i blev två röda tryckknappar från Babythings.

Nu hoppas jag att Strumpetossa blir lika nöjd med min del av bytet som jag blev med hennes babynest. Jag spanar på det varje dag och känner pirr i magen när jag tänker på vad som komma skall :)

Bättre sent än aldrig

Här är några plagg som min syster önskade till söta lilla M, min systerdotter. Ja, egentligen skulle hon fått ett par av brallorna förra året vid den här tiden - men det blev liksom aldrig av att jag sydde några... Så därför blev det två par brallor nu istället. *skäms litegrann*

Kläderna skulle matcha varandra och kunna användas till övriga plagg i M:s garderob. Min syster påstår att hon inte är lika vågad och förtjust som jag när det gäller knalliga färg- och mönsterkombinationer - men jag vet inte om jag är benägen att hålla med henne efter dessa färgval. De går helt i min linje ;)

Mönstret till pösbrallorna har jag fått av Tygterrier och jag säljer därför inte brallor utifrån detta mönster - men för användning för eget bruk och inom familjen känns det okej att använda.

Till båda brallorna har jag använt Hilcovelour från Tygpyssling. Jag tycker denna velour är helt outstanding i kvalitet. Makrillen har flitigt använt flera par muddisar i denna velour och de håller hur bra som helst. Efter över ett års användning (ja, de var lite långa i benen till en början och sedan så har makrillen typ stått still i växten...) så är hans gröna hilcomuddisar fortfarande lika snygga som när de var nya. Den röda mudden är från JNYdesign.

Till brallorna önskades en klänning/tunika i turkosa interlockmoln från JNYdesign. Samma muddväv som till brallorna. Tycker det var svårt att fånga den turkosa färgen på bild. Detaljbilden på stickningarna i raglansömmen är mest rättvisande. Stickningar med flatlock - som jag har snöat in lite på. Gillar verkligen den sömmen.

Nu hoppas jag att min syster blir nöjd och att lilla M kan tänka sig att ta på sig något annat än hennes "råta fleet" (=rosa fleecetröjor, som hon typ bor i till mammans förtret).

Ett gäng till makrillshopen

Det har varit tyst från mig under senare delen av veckan. I fredags var jag i Gbg och gick en kurs i "Hur man hanterar besvärliga personer". Nu efteråt funderar jag lite på vad min chef egentligen hade för avsikt att skicka mig på denna kurs, för jag tyckte nog att jag lärde mig mer om mig själv än hur jag ska hantera andra ;) Det kändes som att kursledarna hela tiden pratade om mig... Alltså måste de ju vara jag som är besvärlig :)

Efter kursen stannade jag kvar i Gbg för att tillbringa kvalitetstid hos lillasyster. Vilket vi gjorde med råge! En god middag, en natts sömn utan små sparkande fötter (förutom inifrån magen!), en rejäl shoppingtur och en betydligt tunnare plånbok senare, satte jag mig på bussen hem till ett blåsigt och snöigt Hunnebostrand. Lika skönt att komma hem som att vara tillbaka i Gbg för ett tag. Här hemma har vi idag haft adventsmys och gjort ett besök på Marsinpanladan - mmmmmmm!! Så så mycket sytt har det inte blivit de senaste dagarna :) 

Men innan dess intensivsydde jag för att få färdigt en beställning och passade då på att sy några extra plagg som ska till makrillshopen. Här är de! 

Först ut en klänning/tunika i stl 86.

Tajt tröja i stl 92.

Tajt tröja i stl 98.

Raglantröja i stl 104.

Beställningen visar jag vid senare tillfälle! Den blev jag riktigt nöjd med!

Kära H...

Ja, så skulle väl mitt bekännelsebrev med en himla massa ursäkter om varför det tagit så lång tid att få färdigt hennes beställning börja. Och när hon väl får paketet så är det inte ens komplett... Ibland går det troll i en del syprojekt. Dock inte i de här. Den här klänningen med tillhörande leggings i stl 92/98 har legat och väntat på en tredje del i beställningen, ett par hängslebrallor. Det är dem de har gått troll i. Men nu har jag kapitulerat. För tillfället i alla fall. Klänning + leggings har fått gå iväg i ett paket som ska till en av mina bästa vänner i Uppsala. Jag har inte samvete att låta H vänta längre på klänningen... Hängslebrallorna får helt enkelt levereras i ett separat paket när de är klara. Vilken tur att det är mina bästa vänner som råkar ut för trollen :) De kanske har lite överseende med fördröjda leveranser *blink*

Klänningen i de turkosa glada elefanterna från Znok, kantat med turkos interlock från JNY design. Leggings i turkos jersey, även den från JNYdesign. Tryckknappar, resår och tråd från underbara Bibbi!!

Matchande beställning

För ett bra tag sedan fick jag en beställning på matchande tröja och klänning i grönt stjärntyg från en av mina bästa vänner sedan universitetstiden i Uppsala. Båda skulle ha kort ärm och klänningen skulle ha knäppning ner i ena raglanärmen. Färg på mudd fick jag bestämma, bara det blev samma på båda. Turkost tycker jag är fräscht och somrigt och lika snygg på tjejer som på killar. Tröjan är i stl 122/128 och jag utgick från ett mönster i Ottobre (kommer inte ihåg numret nu). Till klänningen i stl 92/98 använde jag som vanligt Meedom med egna justeringar. Denna kommer förhoppningsvis att kunna användas lääääänge, först som klänning sedan som tunika!

Numera bor jag och min vän på helt skilda håll i Sverige, jag på västkusten och hon på östkusten, eller närmare bestämt Höga Kusten. Det är således extra kul att få skicka iväg ett makrillpaket till nordligare breddgrader :) Paketet ifråga har åkt med mig fram och tillbaka till jobbet i en veckas tid nu, men idag ska jag ta mig i kragen och lägga det på lådan!!

Här kommer resten!

Här kommer de återstående kläderna i samma beställning som fleeceoverallen.

Det är så himla roligt med återkommande "makrillkunder" (hittar inget bra ord!) - det är ju ett tecken på att andra gillar det jag syr!! Alltid bra för självkänslan! För ett tag sedan sydde jag de här fleecetröjorna på beställning, till våra vänners barn. Sedan fick jag önskemål om att sy matchande mössor. Efter lite bollande landade vi i dessa tygval.

Mössorna är i velour fodrade med jersey. Grå med svarta stjärnor från Mjuka Tyger resp rosa med vinröda stjärnor från Andersson & Hjalmarsson. Svart resp cerise jersey från JNYdesign.

 
Sist men inte minst ville mamma J har en glad-elefant-klänning som den här. Och det gick naturligtvis bra! Nu har jag bara småsnuttar kvar av de fina rosa glada elefanterna från Znok. Kanske räcker det till en body på sin höjd. Och även om jag gillar det så kommer jag nog inte att beställa hem mer... Det finns helt enkelt inte plats i tygskåpet. Muddväv från Stoff och Stil.

Sweet!

Jag har tidigare bekänt att jag är elefanttokig, därför blev det ganska många meter glada elefanter som flyttade in i mitt tygskåp. Första plagget ut av elefanterna blev den här klänningen/tunikan i stl 74/80 med egenritade pösbrallor i samma storlek. Sweet, tycker jag!

Kläderna har fått flytta in hos min kusin - jag hoppas att hon fått paketet med posten idag!

Om någon tycker att den övre bilden är suddig så är det helt korrekt... Makrillens små fingrar har haft skoj med kameran insåg jag häromdagen. Tyckte väl att mina bilder blev blurriga.

Mönstret på klänningen har jag modifierat utifrån Meedom form 1. Byxorna är som sagt egenritade. Glada elefanter i rosa från Znok, mossgrön Hilcovelour från Tygpyssling och cerise mudd från Stoff och Stil.

Lilla M snart 2 år!

I morgon fyller min systerdotter M två år!! Lilla M är en riktigt accessoar-fantast som älskar mössor. Så av mig får hon två mössor, en rosa kronmössa - precis en sådan som jag har sytt till mig själv, och en rödrandig Doris & Assar-mössar i velour fodrad med svart fleece. Dessa hamnade tyvärr inte på bild innan paketet skickades iväg.

Men den här tunikan i stl 98 fastnade på bild. Den har min mamma beställt som present till lilla M. Supermjukt och härligt randig interlock från Jofotex och cerise mudd från Stoff och Stil. Tryckknappar och tråd från Bibbis. Utgick från Meedom form 1 men gjorde ändringar i vidden och längden. Tunikan matchar de här brallorna som min syster beställde åt M tidigare i vinter. Jag är väldigt nöjd med resultatet!

Till söta M

För ett tag sedan levererades det här setet till min systerdotter M. Nu har min syster beställt ytterligare ett set, den här gången velourmuddisar och tunika.

Mönstret till muddisarna kommer från Tygterrier, stl 98. De är sydda i härligaste bruna Hilcovelour med cerise mudd från Stoff och Stil.

Mönstret till tunikan grundar sig på Meedom form 1 med justering av vidd och längd. Elefanttyg från Jofotex och samma muddväv som till byxorna. Tryckknappar från Bibbis (underbara Bibbi!!)

Känner mig faktiskt väldigt nöjd! Sömnaden flöt på perfekt, jag kom till och med ihåg att sy fast makrill-lappen i byxorna när jag sydde ihop dem!