Välkommen!

30 juni 2014

Babyboom!

Du som följer mig på Instagram har förmodligen redan sett det här, det är onekligen lite enklare att snabbt visa resultat av sömnaden där... Ni får helt enkelt blunda. Eller läsa vidare om ni vill.

På jobbet har vi babyboom. Tre kollegor har fått/ska ha barn nu i sommar. Bara det att bäbis tre i turordningen, som egentligen skulle komma i augusti, bestämde sig för att anlända lite snabbare än de andra två. Allt har gått bra och även om hon är liten så är hon en riktigt liten kämpe. Älskar den nöjda minen på bilden nedan. Hon fick en del prematurkläder (body, tröja, byxor och mössor) i present av mig - och storebror, ja han fick ärtpåsar. Mina barn älskar sina ärtpåsar och leker mycket med dem. De används som mat i olika former, att balansera omkring med, att kasta, att lasta med. Det är bara fantasin som sätter begränsningarna. Jag har fyllt dem påsarna med vanliga gula ärtor. Såklart inget för småttingar att leka med, men min treåring klarar det galant.




Bäbis två i turordningen kom också ett par veckor för tidigt. En liten pojke som jag hade förmånen att få träffa när vi hade sommaravslutningsfrukost på jobbet i förra veckan - och han var bedårande söt. Inspirerad av färgerna på en filt som han hade på en av de första bilderna jag såg honom så sydde jag en vimpel i röda och blå vintagetyger. Jag är personligen väldigt svag för vimplar och tycker att de är den perfekta inredningsdetaljen i ett barnrum.


Det är inte bara mina kollegor som får barn. Min lillasyster ska också ha barn i sommar. Och jag ligger fruktansvärt efter med klädproduktionen till Maj-Björn, som är arbetsnamnet på den lill* i magen. Fick lite panik och tänkte att OM nu även Maj-Björn bestämmer sig för att anlända för tidigt så är det på tiden att jag åtminstone syr en mysfilt som kan följa med i BB-väskan. Sagt och gjort - det blev en filt med en härlig färgkombo som ger sommarkänsla, sydd i molninterlock och randig jersey. Tur att det snart är semester så att jag kan ägna symaskinerna lite mer tid.


24 juni 2014

Kalasklänning

Till skillnad från makrillen är snultran väldigt bestämd av sig när det kommer till kläder. Hon vill väldigt gärna ha klänning och jag är ju inte så mycket för gulligull och sockersött, så jag försöker väl att undvika den linjen. Men så tänkte jag att det kanske var dags att tillmötesgå den bestämda damens önskan om en fin kalasklänning när hon skulle på födelsedagskalas hos en kompis för ett litet tag sedan.

Jag tänkte mig en lätt och sval sommarklänning i mjukt vintagepåslakanstyg. Men jag är inte så van vid att sy den typen av klänning så jag visste knappt hur jag ville att den skulle se ut eller sitta. En enkel skulle det vara. Och inte för sockersöt. För att göra det enkelt för mig utgick jag från Meedom form 1,5 i stl 92. Med knäppning i ryggen och infodringar med vit snedslå i hals och ärmar.

Nu i efterhand kan jag konstatera att den är lite väl bred över axlarna. Men å andra sidan så kommer hon att kunna använda den länge. Klippte ut liv och kjol i samma tyg, men eftersom jag klippte ut innan jag funderat klart så blev bakstycket fel. Men hur mycket fel det var fattade jag inte förrän jag sytt ihop i stort sett hela livstycket, och då orkade jag inte sprätta. Och inte räckte tyget till ett nytt livstycke. Nähä, det blev till att ta en stuv bäckåbölja och det blev väl helt ok. Inte som jag tänkt mig men ok.

Sen var det det här med sockersöt. Om jag inte vill ha en sockersöt klänning, varför sätta en spets nedtill? Ja, inte vet jag. Jag skyller på att det var så länge sen jag sydde nåt att jag inte kunde hejda mig. Snultran blev i alla fall nöjd och det är kanske huvudsaken? Även om jag kanske inte tyckte att det var snultran style på kalasklänningen så kände hon sig väldigt fin.

Själva modellen kan jag nog tänka mig att sy igen. Lite nättare över axlarna, lite mindre vidd i kjolen och med lite kaxigare tygval.


16 juni 2014

Sommar!

Tiden rusar iväg. Det har blivit sommar!!

Det har däremot inte blivit mycket sytt. Det har gått flera veckor utan att jag suttit vid maskinerna. Och för första gången sedan makrillens första sommar har jag köpt barnens alla sommarkläder - tröjor, shorts, linnen och klänningar. Känns väldigt konstigt. Men också väldigt skönt. Nu kan jag sy det jag vill om andan faller på, utan att jag behöver känna att "jag borde" sy för att byrålådorna gapar tomma.

Efter många, många veckor fick jag tummen ur och blev klar med detta lapptäcke som min syster beställt i present till en liten kille. Ja, faktiskt till den lille killen i prematurkläderna i förra inlägget. Är väldigt nöjd med färgvalet, nästan så jag tror att detta är det finaste täcket jag sytt! Som vanligt är det bara vintagetyger i lapparna på framsidan.