8 oktober 2012
Den nakna sanningen
I en fb-grupp visade en av mina systerbloggare sitt fina syrum. HUR fint som helst, ordning och reda och väldigt inspirerande. Blev dock lite full i skratt, då jag tänkte på hur rörigt och gräsligt bortglömt mitt eget sykrypin är här hemma... Flyttkartonger och plastbackar fulla med tyger, pappkassar med diverse krafs i, röra på sybordet och ovanpå alltihop högar med tyger, mönster och annat smått och gott. Tämligen oinspirerande, men så här ser det alltså ut... Jag är mest glad över att det är mitt :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Känner mer igen mig i ditt än i Martinas ;).
SvaraRaderaHahaha, tack! Det känns bra att fler har det som jag :)
RaderaDu har i alla fall ett syrum! Med massa potentiell plats för klippbord och annat. Se det som kreativt kaos. ;-)
SvaraRaderaO yes, kreativt kaos säger du... Jag försöker att tänka så men är mest frustrerad över hur det ser ut.
RaderaMen så fint det kommer att bli Ingrid....vill också ha ett stort syrum. (fast jag har i alla fall ett litet)
SvaraRaderaMitt är inte så stort eftersom det har snedtak. Men jag längtar till jag kommit mer i ordning!
RaderaMitt seär väldigt likt ditt till skillnad att mitt är stökigare och mindre. Min man klagar på att det inte kan bli städat förrän jag plockat bort en MASSA tyger och bråte. Jag blir förolämpad för jag ser det inte som bråte :-)
SvaraRaderaHar en man med ungefär samma inställning. Men han är rätt tålig med tanke på att det här rummet ligger precis i anslutning till vårt sovrum...
RaderaDe kommer bli jättefint. Potentialen finns ;) Här har jag ett skrivbord och en liten Expidithylla i vardagsrummet....
SvaraRaderaKänns bekant på nåt vis.. ;o)) Förutom kartongerna ser det typ ut så här också..
SvaraRadera